Take life with a grain of salt, a slice of lemon and a shot of tequila

Känner mig jätte stressad just nu. Det är inte alls långt kvar bara ca 1 månad och alla danser är inte ens klara. Jag har praktik från 09:00-16:00 men kommer inte hem förens 17.30 pga av bussarna. Sen så tränar jag ju mycket också så har jätte ont om tid till projektet nu. Hade jag gått i skolan nu hade det gått lite enklare... jag hade haft mer tid över i alla fall. Jag känner att paniken börjar växa... Sen ska vilma åka bort över sportlovet och då lämnar hon över sångarna till mig också och jag kan ju ingenting om det? Inte för att klaga på Vilma eller så men det känns som att jag har fått lite mycket ansvar över allting. Fast samtidigt är det kanske mitt ansvar som VD för vårt företag att hålla lite mer koll på saker och ting. Men det känns som att dagarna springer ifrån mig och jag är rädd att det inte blir så bra som jag vill. Sen är jag också orolig över försäljningen av biljetterna, jag vill få sålt mins 200 st. Jag litar på att lärarna kommer köpa i alla fall... kanske några från klassen, våra familjer, dansarna och sångarnas familjer och vänner. Så jag hoppas att det går ihop. Men som sagt från mitt håll känns det sådär just nu.

På min praktik så är jag i princip klar med det jag skulle ha gjort här, alltså dem behöver mig inte längre. Därför känns det jätte onödigt att jag sitter är ända till kl. 16.00 o sitter o bloggar eller kollar facebook eller liknande för att jag inte har något att göra. Då känns det liksom som att det skulle vara mycket effektivare för mig att stanna hemma och göra danser så vi kan hinna klart. Dock känns det liksom dumt att fråga, kan jag gå hem för jag gör ju ändå inget? Jag skulle behöva sportlovet NU.

Hade träning med dansarna igår... det gick sådär, inte lika bra som förra gången för jag hade inte hunnit förbereda något. Vi skulle haft i lördags med men det blev inställdt pga av att dansarna klantade sig med sin planering så det blev jag ganska sur över.

Men jag får försöka hålla en positiva attityd och se om de vänder... Fake it til you make it så att säga...

Peace out/ Lisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0